Related Paintings of unknow artist :. | einar sigstad vilande algar | en kvinna pa nya zeeland sparrman berattar utforligt om hur denna kritteckning av william hodges tillkom under uppehallet i ship cove | On the sunlit church square | Heinrich Barth and his tva Europeans foljeslagare backstairs at a tie tuareger in Sahara 1850 | une pipe a la main |
Related Artists:
Jean Henri De Coene
Jean Henri De Coene, a Belgian painter of genre and historical subjects, was born at Nederbrakel in 1798.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Pierre-Narcisse Guerin
(13 May 1774 - 6 July 1833) was a French painter. Guerin was born in Paris. A pupil of Jean-Baptiste Regnault, he carried off one of the three grands prix offered in 1796, in consequence of the competition not having taken place since 1793. In 1799, his painting Marcus Sextus (Louvre) was exhibited at the Salon and excited wild enthusiasm. Part of this was due to the subject - a victim of Sulla's proscription returning to Rome to find his wife dead and his house in mourning - in which an allusion was found to the turmoil of the French Revolution. Guerin on this occasion was publicly crowned by the president of the Institute, and went to Rome to study under Joseph-Benoît Suvee. In 1800, unable to remain in Rome on account of his health, he went to Naples, where he painted the Grave of Amyntas. In 1802 Guerin produced Phaedra and Hippolytus (Louvre); in 1810, after his return to Paris, he again achieved a great success with Andromache and Pyrrhus (Louvre); and in the same year also exhibited Cephalus and Aurora (Louvre) and Bonaparte and the Rebels of Cairo (Versailles). These paintings suited the popular taste of the First Empire, being highly melodramatic and pompously dignified. The Restoration brought to Guerin fresh honours; he had received from the first consul in 1803 the cross of the Legion of Honour, and in 1815 Louis XVIII named to the Academie des Beaux-Arts. His style changed to accord with popular taste. In Aeneas Relating to Dido the Disasters of Troy (Louvre), Guerin adopted a more sensuous, picturesque style. Guerin was commissioned to paint for the Madeleine a scene from the history of St Louis, but his health prevented him from accomplishing what he had begun, and in 1822 he accepted the post of director of the French Academy in Rome, which in 1816 he had refused. On returning to Paris in 1828, Guerin, who had previously been made chevalier of the order of St. Michel, was ennobled. He now attempted to complete Pyrrhus and Priam, a work which he had begun at Rome, but in vain; his health had finally broken down, and in the hope of improvement he returned to Italy with Horace Vernet. Shortly after his arrival at Rome Baron Guerin died, on the 6th of July 1833, and was buried in the church of La Trinite de Monti by the side of Claude Lorrain.